Un sentiment

Hjärtdjur av Herta Müller (Nobelpristagare 2009). Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Jag börjar med det som är konkret, det är ingen kapitelindelning i boken, bara stycken. Det är anekdoter, tror jag. Nej jag får ingen klarhet alls i den här boken. Finns många fina liknelser som att månen ser ut som en giffel. Att boken handlar om vänner som måste akta sig för Securitatemännen i Ceausescus Rumänien framgår som tydligast i baksidestexten, utan den tycker jag att berättelsen är väldigt svår att hänga med i. Jag tycker inte att det här är bra, även om Müller säkerligen förtjänar priset i litteratur, så tycker jag inte att det är bra, så är det bara. Det är möjligt att boken är bättre i originalspråk och att det poetiska och symboliska kommer fram bättre då.  Men tills jag lär mig tyska kommer jag att säga att jag läst boken men att den inte föll mig i smaken.
Jag klarar mig utan Herta helt enkelt, för jag vill inte ljuga och säga att jag gillade det när det inte alls var speciellt engagerande läsning.


Tillsvidare fortsätter jag med Shantaram som fallit mig mer i smaken, än så länge.