Un sentiment

Det handlar om att man ska ta på sig precis så mycket som man har ork till att göra, varken mer eller mindre. Jag blir lätt uttråkad, samtidigt som jag har alldeles för lätt för att ta på mig för mycket att göra. I och för sig ser mitt schema för terminen ganska luftigt ut men jag har ju en uppsats att skriva något som jag inte tänker skjuta på så att jag får massor att göra under julledigheten. Nej så dum tänker jag inte vara med tanke på att det kommer komma ett litet nytt liv till världen i samma veva. Jag ska ha min uppsats så klar som möjligt till den 20 december för då är det jul. Jag har verkligen bestämt mig för att det ska bli så, no more, no less! Jag vet ju att jag sabbade det totalt förra året när jag hade min andra uppsats att skriva. Så nu tänker jag göra saker i tid.

Var i övrigt hos läkaren idag eftersom jag nästan svimmade igår när jag skulle ta mig till universitetet. Stående på tunnelbanan från hornstull började jag plötsligt må illa vid slussen, det kändes inte alls bra. Sen började balansen bli dålig, det svartnade för ögonen och jag kände mig trött vi gamla stan, insåg att jag måste nog sätta mig ner. Inga plats ledig! Det var ju rusningstrafik! Jag måste helt enkelt av, bestämmer mig för att ta mig av vid centralen, svart för ögonen, hör ingenting.. håller i med känner att folk puttas lyckas (hur vet jag inte) ta mig av och sätta mig på en bänk. Äntligen börjar världen komma tillbaka. Men det tog ett tag innan jag kom iväg till skolan därifrån.

Mycket läskigt. Men läkaren sa att lungorna och hjärtat lät bra, EKG:t var normalt, blodprov togs. Dock var mitt blodtryck lite lågt. 105/65. Inte det bästa kanske.