Un sentiment

Boken gör mig labil. Visst har det slagit mig. Men jag är så uppslukad av att läsa att tanken inte riktigt fått fotfäste. Men nu har jag insett mitt problem, dock är jag inte helt säker på om jag är redo att göra något åt det. Jag har inte känt en sådan här läslust på väldigt länge, antagligen inte sen jag läste min första Harry Potter bok någon gång när jag var i elva års åldern. Därför är det alldeles underbart att Stephenie Meyer har kunnat väcka min passion för spänning igen.
   För att återkomma till mitt humör, när jag läser Meyers böcker stänger jag av allting i min omgivning, jag går helt in i boken, den snärjer mig för att den är så lättläst, dialogen är inte speciellt komplicerad om än rätt tjatig. Bellas orimliga beslut kontra hennes otur skapar verkligen en spännande historia. Saken blir ju inte bättre av att karaktärerna beskrivs med en sådan intensitet och minst en miljon gånger och det vore inte konstigt om hon kom med i Guiness rekordbok för sina beskrivningar av Edwards ögon. Jag förutspår att årets julklapp 2009 är en superhunkig vampyr som älskar dig över allt annat och är villig att offra allt för att få vara med dig. Jag skriver gärna upp en sådan på min lista.
   Det här med vampyrer har verkligen blivet en stor grej. Dock anser jag inte tv-serien True blood vara något mer än ett ordentligt skämt. Den är visserligen väldigt bra gjord och jag fångas verkligen av vinjetten och introt, men efter det har jag svårt att hålla mig för skratt.  Jag kan verkligen inte ta serien seriöst och vad är egentligen handlingen? Dock har jag ju mina favoriter, Tara och Lafayette. Jag måste nog säga att de är dem som gör att jag fortsätter titta samtidigt som jag får mig ett gott skratt.
  Nu är det nog allt dags att återvända till mina nya bästa vänner för ett tag Bella,Edward och Jacob. Jag är ledsen men jag är fast och jag är verkligen inte stolt över det. Men det är så bra!!