Protection, please!
Jag tycker i många fall om att visa vad jag läser, speciellt om det är något djupt och svårförstått, en tegelsten eller bara en klassiker i en fin utgåva. Men det händer ju många gånger att jag inte läser sådant heller, som jag nämnt tidigare har jag fastnat i Stephenie Meyer träsket, något jag inte känner mig speciellt stolt över. När man läser dessa böcker, som man inte känner sig så stolt över att läsa kan det vara skönt att dölja det, när man sitter där med ett leende på läpparna och myser eller är alldeles förskräckt för att protagonisten nästan håller på att dö.
Därför har jag nu funnit ett ypperligt tillfälle att använda mitt pocketbokskydd, inte så mycket för skydda dessa underbara innbundna papperssidor, som för att jag tycker det är pinsamt att jag läser vissa böcker. Fast ofta använder jag denna ovärdeliga uppfinning för att jag ogillar att folk sitter och stirrar på vad jag läser, de försöker i smyg läsa vad boken handlar om på baksidan, se titeln, läsa lite över axeln (något som inte går att förhindra med bokskyddet dock.)
Det finns ett ganska stort utbud av bokskydd för pocketböcker, jag hade ett i skinn, tyvärr gick det sönder, dålig kvalitet. Så nu har jag istället ett i något mjukt material från Walk on water som om jag minns rätt är köpt ute i Gustavsberg i någon dyr designaffär. Dock är jag rätt så säker på att jag sett liknande på pocketshop. I allafall så tycker jag att mitt är väldigt snyggt, det föreställer nämligen Stockholms tunnelbanesystem fast stationsnamnen har blivit ersatta med författarnamn, moderna som klassiska.
Jag inser nu att jag kanske hyllat pocketbokskyddet med lite för mycket inlevelse, men det är fantastiskt bra att ha. Det borde finns minst ett i var kvinna och mans hem, inte bara för att dölja vad som läses utan för att skydda bra som dåliga böcker.
