Det går åt helvete med allt

"Men det är ju Tarantino" är i mina öron inte ett hållbart argument för att en film ska vara bra. "Det är ju..." är aldrig ett hållbart argument, det finns inget som säger att något måste vara bra för att det är en viss regissör, författare eller artist.  Jag har ett flertal gånger under veckan (trots att jag spenderat mesta delen av min tid inlåst på kammaren) hört "Du måste se den, den är så bra" och frågan blir "Varför är den bra?"  och svaret blir "Men det är ju...." och i detta fall Tarantino. Jag tänker absolut inte bedöma Inglorious bast(a/e)rds kvalitet då jag inte lyckats ta mig till en biograf för att se den, jag är emot allt annat. Jag tycker bara att det måste finnas något mer än "Det är ju Tarantino". För det måste väl vara det Tarantino gjort och vad är det isåfall han gjort så bra? Är det effekter, dialog, snygga skådespelare känns t.o.m. mer relevant för att en film ska vara bra.  För då har man ju i allafall något fint att titta på, även om handlingen är helt åt helvete. Tarantino har åtminstone jag inte någon lust att titta på. 
   Men det är väl knappast något nytt fenomen, man säger ju "Men det är ju Bergman" och andra liknande kommentarer. De har gjort sig ett namn och lyckas leva på det (inte Bergman personligen längre) utan att allt för många lyckas genomskåda det hela.  Är det för att det uppfattas som djupt att kunna säga "Det är Bergman" för att hans filmer är rätt psykiskt störda.
   Nej det behövs mer än ett "Det är ju..." för att jag ska pallra mig iväg för att se Inglorious bast(a/e)rds på ännu ett tag. Jag väntar tills den kommer på DVD, då hyr jag den och intalar mig själv i mitt stilla sinne att jag ska kunna säga "Den var bra därför att../--/ och det är inte bara för att det är Tarantino"



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0