Un sentiment

Många har sagt till mig att det är när man minst av allt letar efter något som man hittar det. Så länge man letar kommer man alltså inte att hitta något. Om det beror på att man blockerar något vet jag inte, men det är allmänt känt att slutar man leta efter bilnycklarna så hittar man dem, letar man febrilt efter kärlek är man inte mottaglig. Men när man slutar bry sig och låter saker lösa sig själv så kommer det till en, kanske inte på det sättet man önskat, men ibland är inte det man önskar det som passar. 
   Idag hittade jag något som jag hade givit upp hoppet om att hitta. Som jag tidigare nämnt i två inlägg så har jag försökt mig på Bookcrossing, vilket inte gick speciellt bra. Jag tror jag blev medlem för något år sedan ungefär kanske två, jag har inte riktigt koll. Men idag så äntligen hittade jag min första bok! Det roliga var att jag inte ens letade! Den bara låg där, mitt framför ögonen på mig! 
   Vart jag hittade den?
På Stockholms universitet, i Humanistvillan. Jag var på väg till ett seminarium och jag var lite tidig så jag passade på att sätta mig vi ett bord där tre tjejer suttit och diskuterat något när jag kom men sedan gått. Jag såg boken när de satt där men såg inte att det var en bookcrossing bok, så när jag satt mig där så trodde jag att någon möjligtvis glömt en bok så jag tänkte jag skulle lämna in den på instutitionen. Men när jag tar den för att titta vad det är så ser jag att det är en bookcrossing bok! Någon har lämnat den där för mig att hitta! Jag blev så glad! Boken verkar till och med riktigt bra så den ska jag läsa innan jag släpper ut i världen igen.
   Nu måste jag nog packa för jag ska ju till England imorgon för att få träffa Christoffer som flydde landet tidigare i höstas. Det kommer bli riktigt kul! Fast jag är lite nervös inför resan.