Un sentiment

Okej, jag ska vara ärlig, jag tappade fokus! Jag blev distraherad. Men jag har bestämt mig, jag ska inte bli vad jag en gång var jag ska fortsätta vara som jag är nu, gärna lite mindre. Därför tar jag mig samman ännu en gång. Imorgon är det första september, det känns som en bra dag för en ny start, en chans att lägga bort allt som varit. Jag ska börja göra saker för mig själv istället för andra.  Jag tänker sätta mig själv först! Jag hoppas verkligen inte att det kommer uppfattas som egoistiskt eller t.o.m. narcissistisk för det är verkligen inte något jag eftersträvar. Jag vill bara må bra psykiskt och fysiskt för jag orkar verkligen inte med all skenhelighet jag känt av. Jag uppskattar inte mig själv, minsta kommentar får mig att grubbla.
Jag vet att jag inte ser ut som jag tror att jag ser ut, men samtidigt ser jag inte ut som jag vill se ut. Jag är helt enkelt inte nöjd med vad jag ser i spegeln utseendemässigt. Min personlighet däremot har jag inget emot, jag har heller inga problem med självförtroendet för jag vet att jag klarar saker. Det är helt enkelt i självkänslan jag brister, men även solen har sina fläckar.

Därför tänker jag ta mig samman imorgon, väga och mäta mig samt försöka kurera bort den hemska förkylning (förmodar att det inte är gris-sjukan) som jag dragit på mig från kryssningen.  F.ö. kryssningen är ett kapitel för sig. Har kommit till insikt varför jag inte gör vissa saker, samtidigt som det på något sätt var helt acceptabelt med lite uppskattning ..

Grubblerier helt enkelt, de tar över mig och gör att min sömn blir störd, "inte helt okej" säger jag, det har blivit min stående kommentar under sommaren. Det suger helt enkelt purjo!